Tony har stuckit till Bastion Shore för att hitta arbetare som kan hjälpa honom att restaurera hans mansion. Det gick typ ok men de kräver ett intyg på att han faktiskt äger fastigheten samt att han kan bevisa att han har gott om pengar.

För att kunna crafta ett mäktigt item med Dragonscale whetstone så behöver jag ett bättre material. Jag kommer nog behöva ett material från min Patrons Plane, alltså något från the Astral Plane för att kunna utnyttja och förbättra vår connection mellan varandra. #craftingquest1

Jag har istället craftat en hammare för smithing i framtiden, för att underlätta den delen i arbetet.
Jag använde min Kristall med en Primal Essence och en Mithril ingot för 40GP.
Om jag craftar med denna hammaren kan jag crafta 4 timmar till per dag (upp till 12 från 8). Och även +2 till alla Strength checks när jag har den i handen.
Quirks:

När dagarna har gått så går vi till Gideons kontor och han tar oss till Antek Absomagus. Han berättar att vi snart ska sticka iväg men vi hinner fixa lite små saker innan vi drar om vi vill. Vi köper lite pots.

Vi leds upp och in i en häst med vagn och vi rider ett bra tag. Jag ser att det har vart än finare vagn, men man har medvetet monterat ner en del av de flashiga delarna. Kanske för att den ska vara snabbare eller mer anonym. Vi blir serverade mat i vagnen.

Vi kommer fram till ett stort slott och blir eskortade fram så nära porten man kan komma. Vi möts av en liten fanfar och en filur som utifrån en pappersrulle läser upp ett litet meddelande kring vilka vi är och varför vi är där. Han berättar vart vi ska, in en liten bit och sen upp en trappa och till höger. Vi får INTE prata med NÅGON.

Väl inne kommer vi till en krigssal av något slag. Vi ser en tredimensionell karta av ett stort slagfält.
Vi noterar en äldre, större människa. Han stirrar intensivt på det enda pargamentet som ligger på skrivbordet vid sidan av.

Han tittar på oss och tar oss alla i hand.
Han berättar att det är ett risky move att anställa oss. Det stod dem dyrt men de blev tvungna att göra något. Vi sätter oss ner. Han frågar vad vi vet och vi berättar att vi inte vet ett jota, förutom att vi ska typ infiltrera orcherna utklädda som dem.

Han ska berätta hur allt ligger till och efter det går vi ner till armoryt och ska få rustningar där som förklär oss till orcher, samt amuletter som hjälper oss att förstå och tala orchiska.

”Ni ska påstå er vara ett rövarband. Ni ska komma från bergslagen österifrån. Ni ska vara utan klantillhörighet. Vi tillhör föredetta blodklanen Xuul. En utdöd klan som vi måste ha lämnat för över 2 decennier sedan.”
Förklädnaderna kommer spegla vår ålder som orcher. Om vi är gamla nu så kommer vi se gamla ut som orcher.

Vi ska få ett emblem. Det ser ut som en orch-hand som håller runt bladet på en kniv, samt att blod rinner ner från den. Det är en symbol för Åderlåtning.

”Ni tillber Luthik, en ganska bortglömd Demigud bland orchernas pantheon.” Det görs generellt genom blotning, levande offer.
Ni kan använda magi, men var varsamma om vilken. Klanen vi ska härstamma ifrån använde bara blodmagi. Om vi ska använda annat än den typen av magi så behöver det se ut som blodmagi. Om ni slänger en spell, spill blod när ni gör det.

-Om vi vill låtsas slänga en blodspell så kan vi göra det genom att ta en 1d6 damage samt ha något vasst nära till hands-

När vi får första kontakt kommer vi onekligen bli testade. Men säg att vi är här för att slå samman krigsinsatserna. Att vi vill gå med orcherna i deras insats.
Vi har hört talas om en hobgoblin som vi har hopp om och som vi har börjat respektera, befälhavare Vesuvius.

Ni är inte där för att orsaka våld. Befälhavare Vesuvius är en hobgoblin, en utbildad strateg som förstår sig på våra sätt att strida. Vi ska försöka på ungefär en vecka (så länge vår förklädnad håller) komma så nära honom vi bara kan. Vi behöver sno två saker, hans närmsta krigsplaner för de närmsta månaderna, och kopierar eller stjäl kommunikations brev de skickar mellan orch-banden.
Ett tredje uppdrag är att sabotera kedjeballistan. Om vi lyckas med det så kommer de bli oerhört tacksamma och betala oss väl. Behöver inte förstöra den men åtminstone sabotera tillfälligt så att det tar tid för den att komma igång igen.

Vi går ner och får tag i våra rustningar.
Gällande armors, vi får välja en av;

Jag tar ett Light Armor och får 14 AC totalt. Jag tar av mig Gauntlets of Eldritch Ferocity för att istället ta amuletten.
Väskan kan funka rätt bra när man vart rövare ett tag. Jag har helt enkelt hittat den nånstans under åren och det är min väska och mordhotar vem än som vill ta den från mig.

Vi tar på oss amuletterna strax efter rustningarna och vi upptäcker snabbt att vi endast kan prata orcish när vi har på dem, men dessutom förstår vi INGET ANNAT språk än orcish.

Vi börjar gå utåt och blir eskorterade iväg till ett annat torn än vi var vid tidigare. Där uppe finns 4 wyverns fastkedjade tillsammans med 4 väldigt lugna filurer som verkar kanske vara ryttarna. De säger att vi ska åka på natten så vi får chilla ett tag.
Cory frågar oss andra kring namn, vi har ju inga namn.
Vi försöker komma på lite och har;
Singwin - Azog
Cory - Zaard
Hilmia - Zulla
Tony - Bagamul

När tiden är inne så får vi skjuts av ryttarna på de 4 wyverns som fanns där. Vi kommer en lång bit under natten. Vi släpps av i skogen strax österut om dit vi ska.
Ryttarna säger; ”Ni bör sätta av i den riktningen. Mot Lord Draedon’s gamla camp. om det blir dag innan ni är framme så får ni vila. Möt dem endast under natten, annars kommer det vara för suspekt.”

Vi sätter av och ryttarna med sina wyverns lämnar oss.
Vi försöker oxå memorera hur varandra ser ut. Det är inte så många delar längre som får oss att bli igenkända av varandra. Tonys arm och svärd, Hilmias ålder och mantel, Corys spjut och min väska. Vi behöver hålla bra koll på varandra.

Vi kommer inte särskilt långt innan det blir soligt och vi börjar slå camp.
Vi chillar under dagen och sen när det blir natt fortsätter vi gå och försöker hitta framåt.
Efter ett tag känns det som att vi är iakttagna men vi är för sega, de överraskar oss och vi blir omringade.
En större orc av dem kommer fram och inspekterar o luktar på oss.
”Lammkött!” ropar han.
Vi svarar att vi är här för att joina krigsefforten.
Han svarar att ”Vi har tillräckligt med krigare, OCH förrädare!”
”Vem av er är starkast???!” säger han medan han tar fram sin stora stridsyxa.
Tony, eller Bagamul, drar sitt svärd direkt. Dock är det inte lika stort som när han bär det som människa, det ser väldigt litet ut och den stora orcen börjar skratta i respons medan han pekar på det lilla svärdet och sen mot sin stora stridsyxa.

Tony vinner fighten.

Vi pratar lite mer med honom och vi lyckas övertala så vi får följa med till campen. Han ropar fram Kork och Mork, som verkar vara kanske tvillingar? De är väldigt lika. Vi fick ta deras sängplatser, men de tyckte inte helt om det. De fick sedan eskortera oss till campet.
Vi pratar lite med Mork och Kork på vägen. Vi får veta att de har samma mor, och hon har totalt 29 barn.

Vi närmar oss. Vi börjar höra trummor och kommer igenom ett stängsel av trä. Vi leds till en liten samling med tält. Ser ut att vara i lite sämre skick och ligger lite trängre än de andra. Detta är små en-persons tält.

Byea

Det sitter ett stort antal runt en eld. En av dem ställer sig upp och kommer fram till oss. Han hejar på Kork o Mork. De säger att vi ska sova i deras tält. Den stora säger att vi är 4 och inte får plats. De två fattar inte helt men vi får till slut två tält till från Eork och Öork.

Hilmia/Zulla får sitt tält och går o stannar där. Vi andra tre fastnade runt brasan och får halvgrillat tilldelat oss, men vi är lite kluvna på om vi kan få ner det.

Några har lite frågor till oss. Först till Tony om varför han har ett så litet svärd. Sen Singwin om jag oxå använder svärd. Jag väljer att skära mig lite i handen och skjuta en enda blast i marken och det väckte stort intresse. De blev rätt tveksamma då det inte finns så många såna. O till sist Cory om vad för släktskap vi har.
Oxå vart lite frågor kring vår ålder, vart vi kommer ifrån o lite så.
Vi får höra att Vesuvius ska snacka under kvällen, vi ska bara vänta på att hornen ljudar.

Och det gör dem efter ett tag. Alla går iväg och vi hänger med.
Vi kommer fram och märker att det är oerhört mycket folk. Det är dessutom inte bara orcher. Det är oxå goblins och hobgoblins, alla med full plate och de verkar dessutom oxå ha en något högre rang.

En flintskallig hobgoblin som är helt röd i huden går fram till en plattform. Har varken armor eller vapen på sig. Endast ett gäng krigsmålningar över kroppen. När han står där uppe tittar han verkligen ner över folkmassan.

”Mitt blod och min familj. Vi samlas denna kväll ännu en gång. En dag, en grying. En måne närmare våran frihet. Jag säger till er gång på gång, vecka efter vecka. Sanrt är den här. Vi ska inte leva längre under förtryck, under rädsla, under den lilla mat som vi måste dela tillsammans, byea. Åh nej. Det här landet ska tillhöra oss som det gjorde en gång. Vi ska aldrig kunna oroa oss över att vi ska kunna öka våra klaner, mata våra barn. Alla finns det plats för. Här, i den fjärde härden, så har vi gjort mer framgång, framsteg, mer.. för oss. För hela den orchiska och goblinoida rasen. Det finns ingen grupp som har tagit så mycket som vi, tillbaks till oss. Landet är vårat. För länge sedan var det det. Och det är det nu med, bestulet! Men kom med månadens slut, en sann, en sann rättvisa återförs. Höj era blad! Höj dem! Om ni vill befria orchen en gång! Höj era vapen, låt det höras, den starkaste rasen utav alla!!
Han sträcker fram sin hand in mot den stora brasan in i elden och drar ut ett blad ur tomma luften gjort av ren eld. Det är uppenbart nu att han besitter magiska krafter. Han höjer eldsvärdet högt och han verkar inte bry sig alls att det brinner i handen på honom. Allas vapen slår upp i en flamma, alla som står och lyssnar med sina vapen uppe.
Det är en sann enighet, alla har ett gemensamt mål. Vi kan känna deras vilja, nästan så man kan ta på den.

Det chantas o ropas i 10 minuter typ o sen höjer han sin hand igen för att tysta alla. Sen fortsätter han prata; ”Vi är snart där, om tre dagar ska vi iväg igen för att slåss och då lämnar vi detta campet bakom oss. Vår största strid ännu. Målet är nära” typ.
Sen börjar alla gå ifrån och vi får en möjlighet att kunna gå åt vilket håll vi vill.
Hilmia lyckades ta en bra titt på Vesuvius under talet.

Vi går en bit efter honom, åt samma håll som han gick.

Vi försöker hitta vart han tog vägen. Dock till slut möts vi av en hobgoblin. Han stoppar oss och frågar vad vi gör här. Vi säger att vi utforskar campet, då vi är nya. Han tar tag i Hilmia o kollar hennes högra öra o säger ”Ni är inte märkta. Nya rekryter?” Vi svarar ja. Han frågar om vi har sovplatser, vi svarar nej. Han pekar att vi ska gå till det tredje vakttornet åt ett visst håll och vi vänder och går ditåt.
På vägen efter en stund upptäcker vi spår av tassar. Det är inte riktigt Wargs, deras spår ser lite annorlunda ut. De ser inte riktigt lika aggressiva ut. Det kan kanske vara någon domestikerad hund typ. Spåren leder ut i gräset, bort från alla tält och allt ljus.

Vi fortsätter gå. Går förbi en Warg pit på vägen som verkar hanteras av enbart Goblins.

Väl framme möts vi av en äldre kvinna med benknotor i håret och långa äckliga naglar. Hon grejar med en okänd substans och mortlar olika örter. Hon ristar substansen in nåt märke på högersidan av halsen på alla som står o väntar. Det luktar rätt illa och det känns nästan som urin.

Kvinnan ställer en hel del frågor om oss och vårt ursprung. Men vi har lite svårt att svara på alla frågor. Känns som hon blir lite osäker. Men hon går över till att hon beklagar att vi har förlorat vår moder och hon kanske kan hjälpa oss o sen tar hon Hilmia/Zulla in i tältet och de försvinner.

Tony läser av blodet som var i en av skålarna och känner att det tillhör en medelålders orch som är cursed med lycantrophy, en wereboar. Om man beblandar sitt blod med detta så kommer cursen spridas till en själv.

Hilmia/Zulla får del av ett brinnande pulver som hon ska andas in för att minnas.
”Hilmia du måste vidare. Något fruktansvärt är på väg. Du känner det, likväl jag”

En halvalv, rynkig och gråhårig, din lärare. ”Du måste bort, fly Hilmia. Du måste bort, nu!”

Hon leds ut och möter oss. Lite kort snack sen frågar Hilmia om hon kan få lägga sig ner nånstans. Vi leds allihop till ett tält en bit bort som tillhör Lagroshka, som inte är på plats förrän om tre dagar när vi drar.
Tanten säger att vi andra tre ändå måste märkas och vi hänger på. Vi är lite osäkra men det får gå.

Nån minut efter att vi har märkts, börjar vi höra ylanden, skrattande ylanden. Låter som hyenor. Vi hör klingor och vi ser lågor.

Vi märker en ensam Gnoll som sprintar emot oss. Han blir t-bonad av en annan orch.

Vi märker att nåt är lurigt. Gnolls hör inte hemma tillsammans med orcherna. Och varför sprang den emot oss?